Att våga välja en ny väg och bryta mönster är lika mycket att välja bort det som man inte vill ha kvar.

Urban Gattzén

Sitter i vårt uterum och tittar på en koltrast som badar i vårt fågelbad. Den blänger surt på mig och jag fattar direkt att jag glömt byta ut det gamla vattnet mot nytt. Den vet ju inte om vattenbristen vi har i detta landet just nu och det är ju inte koltrastens fel att det är lite vatten. Kompenserar med att låta bli att duscha idag så får fåglarna friskt vatten. En fjäril som kommer varje dag envisas med att sätta sig på murgrönan trots att trädgården är full av blommor? Tänker att den flyger nog sin egen väg och känner omedelbart att vi har något gemensamt.



Man kan inte förstå allt

Tulpan - Urban Gattzéner

Man kan inte förstå allt överskriften på dagens ämne väcker min nyfikenhet, varför skrev jag så när jag tittade på blombuketten? Jo jag har inte reflekterat eller känt något speciellt när jag sett en bukett blommor i ett hem under min uppväxt. Ju äldre jag blivit så har jag börjat uppskatta det mer och mer nu lägger jag märke till och uppskattar en bukett snittblommor och den känslan jag får. Vad har detta kommit ifrån? Jag kan släppa det och bara fortsätta njuta men min nyfikenhet är stor på dessa fenomen som kommer med åldern blommor är bara ett exempel som lockar fram denna underbara känsla. Glad Påsk till er som läser mina blogginlägg 7 år har jag skrivit och delat mina tavlor, tankar och foton utan att veta vilka många av er är. Vilka ni är väcker ännu mer nyfikenhet om vilka ni är men det får jag lära mig leva med.

 



Plötsligt ser man något man missat tidigare

Ingen bra skärpa men en spännande bild, återigen när jag går igenom gamla foton för att rensa så plötsligt så är den där. Jag är övertygad om att bilder har en själ och när man är i ett speciellt ögonblick så matchar det med ens egen själ. Den blå färgen står ju för lugn och den gula för nyfikenhet b.la.

 



Dom log och hälsade mig välkommen

Urban gattzén

Klockan 04.00 gal den första tuppen 10sekunder senar gal grann tuppen jag vaknar med ett ryck. Nya ljud får mig att undra var är jag, vad händer ? Just de tänker jag med ett leende äntligen är jag här hos min barndomsvän på Bantayan Island! Mitt hjärta mjuknar och jag tänker låt dom gala vem bryr sig? 05.30 funderar jag på hur stora böterna kan var på att släcka lampan för två tuppar. Istället för att lägga energi på något jag inte kan styra över bestämmer jag mig för at gå upp och fota soluppgången. Nere på stranden är det redan folk, jag förstår att dom är fiskare. Nyfiken som jag är går jag fram och börjar nyfiket fråga om livet som fiskare här nere på Filipinerna. Får veta att det är en livsuppgift som går i generationer och att man är det alla dagar i veckan. Killen jag pratade med gillade det han gjorde och tänkte fortsätta med sin uppgift. Min första tanke var på skillnaderna på våra vardagar och om inte han var den lyckligt lottade ?

Min promenad fortsatte längs stranden och min jakt på föremål att fota. Jag tog av mig på fötterna för att gå en bit ut i havet. När jag återvänder till mina tofflor så sitter där en hund som sedan gör mig följe under morgonen. När det är dags att återvända till min bungalow så sätter jag mig ner på huk och pratar med hunden. Jag säger tack för sällskapet och att nu ska jag återvända till mitt rum. Då sätter sig hunden ner och tittar på mig och jag går iväg. När jag vänder mig om efter en stund så sitter den kvar och tittar på mig. Hoppas vi ses imorgon för då vill jag åter igen se soluppgången.



Ut ur fönstret kom det förflutna

Urban Gattzén

Tidigt i somras fick jag en förfrågan om jag ville följa med till en plats i skogen med min kamera. Samtidigt skulle jag bli intervjuad om min fotokonst. Vi träffades på en plats där skogen fortfarande lever sitt eget liv. Jag förstod tidigt att platsen vi skulle besöka var något utöver det vanlig. Under vår vandring kom vi att samtala mycket om livet i stort men också vårt syfte med att vi under en kort stund fick ta del av jordlivet. Så strax innan vi nådde fram kände jag att något hände med mig svårt att förklara men för er som upplevt det samma innan vet vad jag menar. Huset var väl gömt så jag såg det inte förrän vi hade det 10 meter framför oss. Jag blev helt lugn inombords och kände hur det började tala till mig jag fick goda energier. Fick för mig att jag varit där tidigare bilder strömmade till mig och jag lyfte kameran och tog ett enda foto utan att titta in i kameran.

Detta blev resultatet det har nu gått snart 2 månader och idag fick jag till mig att jag skulle lägga ut det så att ni också skulle få se det. Tack Vitaliya Mildhult för att du visade mig platsen och för vår promenad som var något utöver det vanliga /Urban



Jag skulle vilja ha dig som lärare

Urban Gattzén

I veckan var jag på en skola och föreläste för mellanstadieelever ett möte som skulle sätta ett livslångt spår. Deras energier fyllde klassrummen och jag lyckades fånga deras uppmärksamhet vilket är en stor utmaning. Efter varje pass stannade alltid några kvar som ville byta några ord eller bara ta i hand för att tacka,

När jag avslutade den sista dragningen ropa en kille sluta inte jag vill höra mer. Bra betyg tänkte jag och log. På vägen ut stannar samma grabb till framför mig och säger: -Jag skulle vilja ha dig som lärare. Tack sa jag och kanske kommer jag tillbaka en annan gång om jag får. Nu när jag tänker efter så kommer jag att bära med mig hans ord resten av mitt liv för han träffade mig rakt in i själen.

Samtidigt får jag en insikt att han vet inte om hur djupt berörd jag blev och jag undra om jag själv någon gång har berört någon på samma sett med min ord någon gång. Tänk att det är ju inte så svårt att ibland bara berätta vad man känner direkt till någon istället för att bara behålla det får sig själv. Som sagt det kan ju ge ett livslångt ljust minne.



Khaled Hosseini

Khaled Hosseini

Efter framgångarna med Flyga Drake och Tusen strålande solar är Khaled Hosseini aktuell med en ny bok – en gripande släktberättelse om hur de beslut vi människor fattar påverkar historien för evigt.

Återigen trollbinds jag av en bok av Khaled Hosseini och hans förmåga att få mig till nya insikter som rör om i mitt inre. Under min uppväxttid var en bok i min hand väldigt sällsynt. Jag fann aldrig ro eller tjusningen med att läsa och det fanns inga “kvick fix” så jag valde bort denna syssla tills jag passerade 30. Idag känner en saknad ett hål i min uppväxt och önskar att ljudboken funnits tillhand när jag växte upp.

Att hitta saker i vuxen ålder som gör att man får kontakt med själen och som riktar sin kraft inåt gör att jag utvecklar min självkänsla. När självkänslan växer behöver inte självförtroendet lika mycket utrymme och balansen infinner sig.

Så är det med min fotografering också, ge dig nu en stund till reflektion och fundera på vad som ger dig denna känsla! Kanske är det konsten, träning, promenader, musik, måla eller något annat. Se till att du ger dig själv den tid du behöver för egenbalans då får du en av livets viktigaste pusselbitar.



På en bänk vid Peterskyrkan

Urban Gattzén

Basilikans grundsten lades den 18 april 1506 och 120 år senare, den 18 november 1625 kunde påve Urban VIII inviga den.

Jag hamnade på en bänk som i över 400 år stått vid Peterskyrkan det var magiskt. Jämte mig satt 3 nunnor och pratade om historian om kyrkan. Under tiden funderade jag själv på vilka som genom åren vilat sig på just denna bänk. Oavsett så tillhör jag också denna skara nu och får kanske tids nog träffa dem på en annan plats på ett annat ställe vem vet? När satt du själv sist på en bänk och lät vardagen vila en stund och lät tiden vila en stund? Det vet du bara själv hoppas det inte var allt för länge sedan i så fall är det dags att låta själen andas en stund.



Först måste man våga och sen …

Våga Urban Gattzén

Först av allt ska man komma fram till att ta steget och våga följa sitt hjärta. Det är inte det svåra det kommer senare tror man !! Vad säger omgivningen, man oroar sig över reaktionerna. Men dom reaktioner man får som man inte tycker om det är ju dom man vill bli av med. Så varför oroa sig ?